Arktisk Kväll på Källarbyn

Välkommen till en arktisk kväll på Källarbyn, där du kan se och höra Grönländsk maskdans, Inuitisk trumma, Samisk jojk och berättelser.

Källarbyn, Stora Nygatan 31, Stockholm, Sweden

"Uaajeerneq" grönländsk maskdans
Är den äldsta kända dramatiska uttrycksformen inom inuitkulturen. Traditionen, som troligen har funnits i 3-4000 år, i dagens maskdansform har sitt ursprung i gamla mimiska sånglekar från Östgrönland. I början var maskdansen en del av inuitkulturens fruktbarhetsritualer och shamanistiska seanser, men fick senare en huvudsakligen underhållande funktion. Den fungerade som en katalysator för att klara av de hårda levnadsförhållandena. Förutom att frigöra och låta människor glömma de ofta hårda levnadsförhållandena används dansen för att stärka barnens psyke. Genom dansen lärde sig barnen att inte vara rädda för ensamhet - att övervinna sina egna rädslor och inte få panik i verkligt farliga situationer.

I maskdansen strävar dansaren efter att eliminera sitt eget jag och nå ett tillstånd där gränserna mellan människa och djur, kvinna och man bryts. Maskdansaren rör sig alltså mellan tre dimensioner: den mänskliga, den djuriska och den andliga världen. Dansen är i hög grad förknippad med människans inneboende egenskaper. Det vill säga de primitiva instinkter som även dagens högteknologiska människa besitter.

Dansaren utgår från tre huvudelement: Rädsla - Komedi - och det sexuella/erotiska elementet. Dessa utgör grunden för hela dansen, där man med jämna mellanrum byter element, beroende på vilken atmosfär/stämning man vill skapa. Styrkan i de olika delarna bestäms av dansaren utifrån kontakten och responsen från publiken.

K'ilaut - Inuit-trumma
Den västerländska kulturens sätt att förstå inuiternas trumma är inte samma som den egna: En musikens dirigent. Och antropologernas tolkning är inte heller korrekt! Antropologernas observation och efterföljande slutsats bygger på deras egen kultur och bakgrund för att jämföra hur inuiterna använder sina trummor och sånger. Detta leder till stora missförstånd om inuiternas sätt att leva och hur inuiterna förstår livet. Det sätt på vilket inuiternas К'ilaut är skapad - från början - är att vara kopplad till förfäderna och ättlingarna, och framför allt att vara kopplad till Skaparens skapelse.

Visionen av en shaman, som jägarna följer för att fånga ett visst djur på en viss plats vid en viss tidpunkt. Av djurets sidobenen och magskinnet tillverkas en K'ilaut (trumman). K'ilaut betyder medvetandet och en öppnare till medvetandets himmel. När den används på rätt sätt öppnar den din "himmel" för att vara i kontakt med dina förfäder och ättlingar, eftersom det inte finns någon tid, utan alltings liv och livet är allt!

Våra förfäder och ättlingar är skaparna av alla månar och planeter, men hela universum och andra universum är skapade av Skaparen. Det är därför du måste vara ansluten till dina förfäder och ättlingar för att vara ansluten till Skaparen - som ni alla kallar Gud. Och det är därför det är mycket viktigt att bygga en "trumma" på ett visst sätt för att kunna använda den som en förbindelselänk - för att öppna hjärta, sinne och ande. Förfäder och ättlingar vägleder genom visionerna för att bygga en K'ilaut, för att kunna kopplas samman för att vägleda de levande varelserna på jorden (allt och alla är levande varelser på jorden: växter, djur, luften, elden, jorden, vattnet etc.).

Jojk
(även luohti (nordsamiska), vuolle (lulesamiska), vuelie (sydsamiska), vuöllie (umesamiska), leu'dd (skoltsamiska) och juoiggus), samiska för sång, är ett urgammalt samiskt sångsätt och fungerar som en kulturbärande del av den samiska traditionen. Begreppet jojka kommer ursprungligen från det nordsamiska verbet juoigat, som med små variationer återfinns i alla samiska språk.
En jojk kan, men måste inte innehålla några ord eller meningar: dessa kallas på nordsamiska för dájahusat och tsåbmat på lulesamiska. Jojkmelodier innehåller ibland bara ljud och förmedlar budskap och känslor med hjälp av dessa. Rytmen, melodin och den eventuella texten skapar tillsammans en helhet som förmedlar jojkens innebörd. Själva jojkens innehåll kan variera, renen är återkommande, likaså naturen och känslor. Helt ovanligt är inte heller att den är kristen. När det kommer till de religiösa jojkarna och så kallad andlig sång är det dock inte alltid glasklart vad som är vad.

Jojken har traditionellt utförts ensam och ensamheten fungerar också som ett sätt för jojkaren komma i kontakt med sig själv. Traditionellt användes också jojken tillsammans med den samiska trumman i vissa religiösa ceremonier. En jojk handlar ej om något eller någon, man jojkar till exempel inte om en känsla eller person, utan istället som om man vore den känslan eller personen.
Teknikmässigt kan jojk likna sångsätt från andra kulturer, till exempel sångtekniker hos vissa nordamerikanska ursprungsfolk. Men det bredare fenomenet icke-verbal sång återfinns på många håll i världen, i vitt skilda genrer och vid olika tillfällen i historien.

Lars Henrik Blind
Lars Henrik Blind är Renskötare, Jojkare och berättare och har under mer än 40 år varit aktiv kulturarbetare i Sápmi. Först som ung jojkare då han turnerad med bl.a Nils Aslak Valkeapää och andra av dåtidens framträdande jojkare i in och utland. Lars Henrik har varit involverad i många olika kulturprojekt genom åren, exempelvis Samiska Teatern i Kiruna., och turnerat som berättare runt Norden.

Hivshu
Hivshu växte upp i det traditionella livet som Inughuit i världens nordligaste bosättning, Siorapaluk på Grönland. Där 800 Inughuiter bor tillsammans med jägare och bärare av Inughuitiska traditionella trumsånger och traditionella berättelser. Även om modern teknik har blivit en del av det dagliga livet i byn är jakten fortfarande baserad på den traditionella harpunen vid sidan av de moderna vapnen. Hundspannet är fortfarande mycket viktigt vid vinterjakt på isen där hundarna är öron och näsor för att hitta havsdjurs andningshål och djur som "går" på isen och land. Klimatförändringarna har dock påverkat livet för människorna i den nordligaste regionen.

Elisabeth Heilmann Blind
Elisabeth Heilmann Blind kommer ursprungligen från Sisimiut på Grönland, men har bott i norra Sverige i 30 år. Hon utbildade sig till skådespelare vid Tukak Theater i Danmark 1983-1988 och under denna tid studerade hon Butoh Dance och Noh Theater i Japan. Elisabeth arbetar som frilansande skådespelerska och maskdansare samt undervisar i Liberating Dance och grönländsk maskdans genom workshops i Skandinavien, Grönland och andra delar av världe

Med stöd från Kulturrådet, Stockholms Stad och Studieförbundet Bilda

Special opening performance for Arctic Highways
at Scandinavia House, New York

Photos: Hans Olof Utsi

On April 15 in celebration of the opening of Arctic Highways, join us for a special performance and film event! Greenlandic dancer Elisabeth Heilmann Blind performs “UaaJeerneq – the Greenlandic Mask Dance,” the oldest dramatic expression among the Inuits in Greenland.

Program outline for the 15th:

• 1 PM — Elisabeth Heilmann Blind performs “UaaJeerneq – the Greenlandic Mask Dance,” the oldest dramatic expression among the Inuits in Greenland.

• brief intermission

• 2 PM — screening of the film Historjá – Stitches For Sápmi, depicting artist Britta Marakatt-Labba’s battle for her culture against the threats of climate change.

• The film will be followed by a music performance by Sámi Yoiker Lars-Henrik Blind.

• 3:30 PM — panel discussion with Britta Marakatt-Labba, Thomas Jackson, and Elisabeth Heilmann Blind.

About Arctic Highways

SAT—April 15th to SAT—July 22th 2023
Opening hours TUE-SAT between 12-6 PM, free entry!

Scandinavia House
58 Park Avenue New York,
NY 10016

Opening April 15 at Scandinavia House, Arctic Highways brings together the artwork and handicrafts of 12 Indigenous artists from Sápmi, Canada and Alaska in an exhibition highlighting the thriving cultural and spiritual communities of the Arctic region. Curated by Indigenous artists Tomas Colbengtson, Gunvor Guttorm, Dan Jåma and Britta Marakatt-Labba, the exhibition includes their own works alongside those of artists Matti Aikio, Marja Helander, Laila Susanna Kuhmunen, Olof Marsja, Máret Ánne Sara, Sonya Kelliher-Combs, Maureen Gruben and Meryl McMaster.

As a special opening event on Saturday, April 15, Elisabeth Heilmann Blind will  perform “UaaJeerneq – the Greenlandic Mask Dance,” followed by a screening of Historjá – Stitches For Sápmi (dir. Thomas Jackson), depicting artist Britta Marakatt-Labba’s battle for her culture against the threats of climate change. Next, Sámi Yoiker Lars-Henrik Blind will perform, followed by a panel with Britta Marakatt-Labba, Thomas Jackson, Elisabeth Heilmann Blind and Tomas Colbengston. Learn more and register. Coordinated alongside the UN Permanent Forum for Indigenous Issues 2023 from April 17-28, the opening weekend will be followed by a film event “Climate Actions — Future Changes” at Scandinavia House on April 21 & 22.

The exhibition includes a wide range of artworks and duodji (Sámi handicrafts) including Britta Marakatt-Labba’s narrative embroidery portraying motifs from Sámi culture and history; sculpture works by Máret Ánne Sara utilizing traditional objects such as the komsekula silver amulet (believed in Sámi culture to have protective powers); handmade clothing and sculpture works by Laila Susanna Kuhmunen; mixed-media sculptures by Gunvor Guttorm; and Tomas Colbengtson’s The Children of the Sun, which incorporates a traditional shaman drum with portraits of Sámi heroes, including poets, artists and linguists.

Many works explore Sámi identity, such as the sculptures of Olof Marsja, which incorporate organic, industrial and handmade materials into ambiguous figures and objects; photographs by Meryl McMaster, which examine the self in relation to land, lineage, history, and culture; and video works by artists Matti Aikio and Dan Jåma. The exhibition also looks at the contemporary context of the Arctic, as in Sonya Kelliher-Combs’s mixed-media art focusing on the changing North and our relationship to nature and each other; images and video by Maureen Gruben, who investigates life in the Arctic within global environmental concerns; and Marja Helander’s photography series North, which examines the dependence between humans and nature through landscapes and portraits.